En helvetes vecka

Fy fasen, kunde det inte räcka med all skit nu.
Allt har verkligen varit upp och ner.
Inte nog med att G gick bort plötsligt, attans vad jag saknar honom. Trodde verkligen inte det men det är helt sjukt, det gör ont. Sen har man ju förlorat arbetsplats och alla mina kära arbets kollegor. Som jag i och för sig har varit ganska arg på i mellan åt men det är som bort blåst nu.
Jag vill ha tillbaka allt. Det är verkligen nu man förstår hur bra vi hade det.
Sen har de försökt sätta oss på massa skit jobb... hy hatan baajer ja.
Att inte veta var och när man hamnar stressar i sönder mig, as jobbigt, för mycket på en gång. Framtiden är för oviss, jag är lite rädd för den måste jag erkänna. Ångest, ångest, ångest, för att inte veta och för att vara så beroende av jobbet.

Veckan har varit som i en dimma, men med hjälp av underbara vänner så har de gått lite uppåt igen. Svårt för folk som inte jobbar som vi och verkligen förstå hur jobbigt detta har varit men fy tusan vilken skit säger jag bara.